Elton John
Har ni tänkt på att stå-upp-komiker alltid börjar med "Har ni tänkt på att"?
Min granne under mej har renoverat sin lägenhet i över ett år nu. Varje helg så låter det som en tandläkarborr/jetmotor gånger 10.000 decibel från hans lägenhet. Gärna fram till niosnåret på kvällen. Det mest spännande är när väggarna vibrerar av hans monotona slipande (eller vad han nu gör). Kanske har han en undergroundtandläkarpraktik. Om Säpo gav mej chansen att ha ihjäl nån utan efterverkningar skulle det nog bli honom. Jag försöker att gilla alla människor, men det är svårt att gilla en kille som har förstört varenda helg det senaste året för alla människor i hela huset.
I torsdags var det Gula villan som gällde. Ingen hade bokat villan just den kvällen och lingonord tog beslutet att gå dit helt själva.
Jag blev lite besviken när jag kom dit. Inte på att dom som var där var just dom -- det var det inget fel på -- utan att det var så få. Tänk så fel man kan ha. Där var Jocke och Jon, nya Jenny (lingonord har alltid premierat/attraherat folk med namn som börjar på J), och så Krister med ch från teater- och dansvetarna (eller "teaterbögarna" som dom av nån anledning kallades för när jag var ny på universitetet).
Jocke hade med sig en dvd med en konsert med Elton John från 1979. Helt fantastisk. Den projicerades upp på ena väggen, och sen tog det inte lång tid innan vi hade ockuperat dansgolvet. Fem personer, helt själva på Gula villan, fantastisk musik. Och så Elton John i gigantiskt format på väggen.
Vid halv tolv ungefär stod det dock klart att ingen orkade dansa nåt mera. Jenny och Jon började lägga an på varandra, liksom Jocke och Christer. Jag började känna mej lite som det femte hjulet och började fundera på refrängen. (Den refräng som jag just då hade i huvudet var dock Daniel med Elton John. Känner nån till nån mer låt om en Daniel, så är ni varmt välkomna att höra av er.)
Efter applåder (och två inklappningar) hade jag bugat klart för kvällen och drog mej hemåt.
Gårdagskvällen spenderades i sällskap med The Incredibles (inte alls så dålig som vissa vill låta påskina. Den var otippat bra. Lite som en blandning av en Bondfilm och dom nya Star Wars-filmerna). Dagen idag har ägnats åt Garp och hans värld. Och åt att skriva den här bloggen.
Min granne under mej har renoverat sin lägenhet i över ett år nu. Varje helg så låter det som en tandläkarborr/jetmotor gånger 10.000 decibel från hans lägenhet. Gärna fram till niosnåret på kvällen. Det mest spännande är när väggarna vibrerar av hans monotona slipande (eller vad han nu gör). Kanske har han en undergroundtandläkarpraktik. Om Säpo gav mej chansen att ha ihjäl nån utan efterverkningar skulle det nog bli honom. Jag försöker att gilla alla människor, men det är svårt att gilla en kille som har förstört varenda helg det senaste året för alla människor i hela huset.
I torsdags var det Gula villan som gällde. Ingen hade bokat villan just den kvällen och lingonord tog beslutet att gå dit helt själva.
Jag blev lite besviken när jag kom dit. Inte på att dom som var där var just dom -- det var det inget fel på -- utan att det var så få. Tänk så fel man kan ha. Där var Jocke och Jon, nya Jenny (lingonord har alltid premierat/attraherat folk med namn som börjar på J), och så Krister med ch från teater- och dansvetarna (eller "teaterbögarna" som dom av nån anledning kallades för när jag var ny på universitetet).
Jocke hade med sig en dvd med en konsert med Elton John från 1979. Helt fantastisk. Den projicerades upp på ena väggen, och sen tog det inte lång tid innan vi hade ockuperat dansgolvet. Fem personer, helt själva på Gula villan, fantastisk musik. Och så Elton John i gigantiskt format på väggen.
Vid halv tolv ungefär stod det dock klart att ingen orkade dansa nåt mera. Jenny och Jon började lägga an på varandra, liksom Jocke och Christer. Jag började känna mej lite som det femte hjulet och började fundera på refrängen. (Den refräng som jag just då hade i huvudet var dock Daniel med Elton John. Känner nån till nån mer låt om en Daniel, så är ni varmt välkomna att höra av er.)
Efter applåder (och två inklappningar) hade jag bugat klart för kvällen och drog mej hemåt.
Gårdagskvällen spenderades i sällskap med The Incredibles (inte alls så dålig som vissa vill låta påskina. Den var otippat bra. Lite som en blandning av en Bondfilm och dom nya Star Wars-filmerna). Dagen idag har ägnats åt Garp och hans värld. Och åt att skriva den här bloggen.
1 Comments:
elton johan ar SIR elton johan. det ar det manga som vet.
stauppkomiker kanns mer som staupp an komiker. oftast iaf. forutom den dar snubben som pratade om sin fot som hade somnat och att han da moblerat om rummet. det var komik.
puss.
By Unknown, at måndag, mars 21, 2005
Skicka en kommentar
<< Home