Svart som natten

Igår kväll hängde jag med Björn och Carin. Vi åt mat och så gjorde vi mat till fiskarna (räkmix). Vi och fiskarna äter inte samma mat. Björn hade gjort en stor köttbit som vi åt. Det var nog första gången jag åt kött till middag på kanske två månader. Jag fick värsta mellangärdeskrampen, men det gick över med alvedon. Hm. Ikväll blir det helt klart vegetariskt igen.

Vi tittade på teve. Sen vid kvart över tio sa jag såhär: "Nä, nu ska jag nog ta och dra mej hemåt."

Och då blev det kolsvart. Strömmen gick. Hela vårt bostadsområde kolmörkt. Kol. Mörkt.

Så vi tände ljus och lyssnade på tystnaden. Sen gick jag hem ändå. Det var lite blair witch-känsla att gå upp för trapporna i trapphuset i mitt hus. Det enda ljus jag hade var från min mobildisplay. Spöklikt blåvitt. Alldeles tyst. Bara mina fotsteg som ekade. Jag tände lite ljus hemma och läste ett par kapitel i Om mjölkens symbolvärde av Stefan Sundström. Sen somnade jag, och sov tills jag vaknade med ett ryck av att ljuset tändes.

Jag hade lämnat några lampor tända när jag gick hemifrån och sen när jag kom hem igen mindes jag inte vilka det var som skulle tändas när strömmen gick igång igen. Så jag tryckte lite på måfå på några lampknappar och hoppades på det bästa. Tyvärr var en av dom lamporna som jag misslyckades med min sänglampa.

Nu har Josefin kommit fram! Här skriver hon om det och så kan man se bilder också.

I övrigt har jag börjat lyssna på ny talbok. Foucaults pendel av Umberto Eco. Den kräver lite hjärnverksamhet att lyssna på. Man skulle kunna säga att det gäller att hänga med i svängarna. Hohoho.

Och just det. Jag har köpt några nya fiskar också. Rubingurami. Dom är jättefina.