Filmidé och paketfullisar

Jag var hos Josefin. Jag och Erika pratade. Hon sa att det vore bra om man kom på en låt som blev den ultimata julsången, och så kunde man leva på inkomsterna från den låten. Jag tyckte det lät som en jättebra idé. Sen kunde man kanske lära känna en pojke, föreslog jag. Det var en så bra idé så vi tyckte att man nästan kunde göra en film av ett sånt uppslag. Kanske kunde Hugh Grant göra rollen som Erika, eller nåt. Eller jag vet inte.

Sen är det det här med fullisar och paket. Varje gång jag åker tunnelbana med ett paket (eller nåt annat mer uppsendeväckande än dom otillgängliga miner som folk normalt har med sig på tunnelbanan istället för ett paket) så kommer det på en eller flera fullisar som absolut måste fråga om paketet. Eller vad det nu är man har med sig.

Häromdagen åkte jag tunnelbana med ett paket. Tre fullisar stod på perrongen. Jag tänkte: "Dom kommer sätta sig bredvid mej och fråga om paketet". Fullisarna gick på. Dom satte sig bredvid mej. En av dom sa: "Öööh, va haru i pakete'?" Ridå.

Eller. Den talföre fullisen undrade om det var en atombomb. Nej, sa jag. Det är det inte. Sen meddelade han att han var officer (på tal om atombomber, antar jag). "Jaså, vilken grad?" undrade jag. "Öööh... kapten..." sa han. "Jaså, vilket regemente?" frågade jag. "Öööh... nu blir det lite väl många frågor här" sa han. "Va haru i paketet egentligen?"

Nåväl. Det är roligt att alla fullisar som jag har träffat på på tunnelbanan antingen är boxare eller officerare eller nåt annat machoyrke. Tur att man inte har nåt machoyrke. Då kanske man blev fullis.