hejdå

varför är folk så falska hela tiden? varför är det så svårt för folk att vara uppriktiga? är det så svårt att vara ärlig? alla verkar ha en dold agenda som dom inte visar utåt. ingen utelämnar nånsin sig själv.

det enda man kan vara helt säker på är att ingen till fullo kommer att förstå sig på en. nånsin. ibland kan nån vandra vid ens sida, ett kort tag, eller länge. kanske hela livet. hela livet känns det som att jag har väntat på att nån ska komma fram till mej, ge mej en kram och säga "jag förstår dig". jag är ganska säker på att alla människor har känt den känslan. men man vet att det aldrig är nån som kommer göra det. det har aldrig hänt och kommer aldrig hända. ingen människa kommer nånsin att förstå en annan människa. dom kan säga att dom gör det, men man vet att det inte är sant. och det vet personen som säger det också. alla ljuger varandra rakt upp i ansiktet varje dag. kul.

jaja. blabla. det här vet man redan sen dagis, men det är så jävla deprimerande att det ska behöva vara så.

hejdå.