Fisknörd

Nu är det officiellt. Jag är en fisknörd. Igår kväll åkte jag nämligen iväg för att äntligen köpa mig ett gäng Prinsessan av Burundi. Först buss till Årstaberg. Därefter pendeltåget i trekvart till Märsta, och därifrån en promenad rakt genom ett mystiskt bostadsområde mitt ute i ingenstans (även kallat Odensala). Men fisk är billigt när man köper av privatpersoner och det är lite spännande med äventyrliga resor också. Faktiskt rätt kul att åka ut till nån villa nånstans långt borta till nån fisktokig gubbe med mindre fisktokig fru och stå och håva upp firrar. Fin damm med guldfisk hade dom också.

På vägen dit lyckades jag hamna mitt i ett gäng med tonårsgrabbar på pendeltåget. En sak som alltid har fascinerat mig är att tonårsgrabbar har så svårt att visa tillgivenhet (ja, det gäller väl kanske grabbar i alla åldrar iofs). Det här gänget satt och småboxade på varandra hela resan. HELA resan. Tills dom klev av i Sollentuna. PANG! Boxning på armen, följt av Beavis & Butthead-skratt. Höhöhö! PANG PANG PANG! Boxning tillbaka på låret. Höhöhö!

Jag brukar tänka att varje slag egentligen är en kram. För det är ju det som det handlar om. Att visa att man gillar varandra. Men som tonårskille kan man ju inte krama sina kompisar. Så istället så slår man dom åtta gånger på låret.

Jag fick en bild, där jag satt på tåget, att alla andra i vagnen också plötsligt skulle börja småboxa på varandra. Det skulle liksom sprida sig genom vagnen ända tills alla satt och småboxades och imbecillskrattade. PANG! Höhöhö! Jag undrar vad dom där grabbarna skulle göra då. Antagligen skulle dom bli så förvånade att dom slutade.

Och så till sist. Jag skickar ut en fråga i etern till alla eventuella bloggare på Slätbaksvägen (om det nu finns några fler än jag och grann-Rebecca). VAR ÄR SLÄTBAKSVÄGEN 34?! VAR ÄR DEN? Det finns inget sånt hus. Det finns 32, 36 och 38, men inget 34. Söker man på Eniro så säger den att det inte finns nån 34:a och så "visar den en närliggande byggnad". Hm...