dinajel skriver om dom enkla känslorna

torsdag, augusti 17, 2006

Wolfmother och bankomatmannen utan händer


Jag känner mej lite krasslig. Men jag åkte till jobbet ändå. Men bara för det så strulade det jättemycket. Först strulade tunnelbanan. Två tunnelbanor stod inne, men ingen åkte iväg. Dom fylldes med mer och mer folk men dom åkte aldrig. Dom bara stod där. Och fylldes. Sen till slut så åkte den ena iväg. Men jag satt i den andra.

Sen kom jag till jobbet. Då skulle jag köpa Vicks i kiosken för jag hade så ont i halsen. Vicksen kostade 16.50 men jag hade bara 15 kronor. Då skulle jag ta ut pengar i bankomaten. Det var en lång kö, och framför mej i kön stod en man utan händer! Han hade bara två stumpar! Arghs. Så då tog det ääännu längre tid. Vad är sannolikheten för att det ska stå en man utan händer framför en i bankomatkön när man har bråttom till jobbet och redan är sen, men måste ha Vicks för att överhuvudtaget kunna prata?

Sen skulle jag vilja kommentera det här med Günter Grass. Hur kan man vara så dum att man tycker att han är dum i huvet och borde bli av med Nobelpriset bara för att han var med i SS när han var 17(!) år? Hur många tyskar var inte med där? Sen har han spenderat typ SEXTIO ÅR med att skriva litteratur och pjäser MOT nazismen och FÖR humanismen! Günter Grass är en BRA kille. Sluta gnälla på han liksom.

Ytterligare en konstig sak är att Aftonbladet idag hade en väldigt skum bild på Patrik Sjöberg på förstasidan. Han var liksom inklippt, och bakgrunden var lite bilar. Det står inte att bilden är manipulerad och det står inte vem som är fotograf.

Nåväl.

Det jag egentligen hade tänkt blogga om var ett musiktips. Jag hade tänkt skriva att jag fick ett musiktips om ett australiensiskt band som heter Wolfmother. Jag hade aldrig hört talas om dom, men jag råkade höra en skiva som satt i en bil som jag hade lånat för att åka och bada. Den skivan var Wolfmother. Jag tyckte dom var jättebra.

Jag hade tänkt skriva att dom lät som typ Black Sabbath och Led Zeppelin, fast mer modernt. Och ibland lite som White Stripes. Väldigt bra alltså. Och sångaren låter som Ozzy, fast ibland som Jack White. Väldigt bra alltså. Han låter lite som sångaren i The Datsuns också (som var förband till White Stripes för ett par år sen). Dom är från Nya Zeeland. Men det kan vara en slump. Wolfmother är psykedelisk rock. Låttitlarna är roliga också. Precis som psykedelikan på 70-talet. Typ Tales from the forest of gnome och White unicorn. Mycket sagotema. Fast dom har fört in det i nutid. Det är alltså lite som 70-talsrock fast modernt. Jättebra!

Jag tänkte att äntligen har jag hittat ett band som är bra, som jag är väldigt tidig med att gilla. Jag har det lite för mej själv. Lite som när jag upptäckte The Presidents of the United States of America för en massa år sen. Men sen nån månad senare så började dom spela Lump på ZTV och alla i hela Sverige började gilla dom.

Och det är precis samma sak med Wolfmother. Av en slump råkade jag se en artikel på expressen.se om dom. Och där stod det PRECIS samma sak som jag hade tänkt skriva i den här bloggen. Influenserna från Black Sabbath och Led Zeppelin, osv. VAD KUL! TACK EXPRESSEN! Tydligen spelade dom på Debaser igår. Så istället med att känna mej lite före så är jag istället ohjälpligt efter, PRECIS SOM VANLIGT.

Jaja. Bra är dom iallafall.

1 Comments:

  • Alltså jag skrattar så jag gråter åt mannen utan händer. Inte för att han inte hade händer, utan för att han stog före dej i bankomatkön. Jeteroligt!

    By Blogger Johanna, at måndag, augusti 21, 2006  

Skicka en kommentar

<< Home