Teckna och måla och gå till psykologen

Jag har kommit på att nästan alla av mina närmsta vänner genom tiderna har varit bra på att teckna eller måla. Eller på nåt annat kreativt. Typ sjunga, spela musik eller skriva. Alltså jättebra. Om det hade funnit en mensaförening för människor som är bra på att teckna eller måla eller musika eller skriva, då hade dom varit med där. Helt klart. Typ åtta av tio är så. Eller fem av fem, om man räknar bara fem av dom och dom fem är bra på att teckna eller måla.

Jag tror det här har lite att göra med att jag kanske dras till personer som är kreativa i huvet och chosefria och snälla.

Samma personer som jag känner som är kreativa mår inte bra då och då. Alla utom en har gått till psykolog, och såvitt jag vet så har alla utom en av psykologbesökarna fått sig piller utskrivna. Vad är det om? Sambandet mellan ångest och kreativitet tycks starkt. Myten kanske inte är en myt.

Själv är jag ganska värdelös på att teckna och måla. Och sjunga. Och spela musik. Jag vet inte ens om jag har bra fantasi (men det är möjligt att man har bra fantasi om man hittar på egna språk, förstås).

CJ, TJ, DJ, JD

Många i teveserier har namn som är förkortade till två bokstäver. Den andra bokstaven får gärna vara J. Här kommer några exempel. Andra får gärna fylla på!

DJ (i Huset fullt)
TJ (i TJ Hooker)
CJ (i Baywatch)
JD (John Dorian i Scrubs)

Sen kom jag på att "Räddaren i nöden" och "Barnens ö" -- förutom att handla om typ samma sak, fast i olika städer, och med olika ålder på huvudpersonerna, är skrivna av personer med såna namn.

PC Jersild - JD Salinger

robert perlskog svart

Den roligaste sökningen på länge som ledde till min blogg uppdagades nyss när jag kollade på min statcounter, nämligen "robert perlskog svart".

Jag har aldrig tänkt på det, men Robert Perlskog ser onekligen ut som att han skulle kunna vara svart, fast han är vit.

Bild 1
Bild 2

Det finns tyvärr inte några fler bilder på honom på nätet som jag kan hitta, men ni vet vem jag menar. Och ni vet troligen också vad jag menar.

Utmaningen och värmen

Jag blev utmanad av Johanna.

Fem saker i min frys:

1. Fiskmat. Fiskmaten består av hemgjord räkmix (räkor och ärter i skön blandning), cyclops (pyttesmå räkdjur) och artemia (en annan sorts pyttesmå räkdjur).

2. Gorbys. Måste finnas snabb lunchmat när man har semester. Och med "Gorbys" menar jag inte bara Gorbys, utan förstås även Billys och Grandiosa.

3. Lussekatter från julen 2005. Hoppas jag. Det kan vara julen 2004 också.

4. Övrigt. Det blev visst inte fler än fyra punkter. Övrigt består av typ gamla paket med broccoli och ärter och bönor och nåt gammalt glasspaket.

Fem saker i min garderob:

Jag har faktiskt massvis med garderober. Fem stycken bara i lägenheten. Sen har jag två källarförråd också. Så här kan jag verkligen botanisera.

1. Två miljoner kronor i mynt. Jag hatar mynt. Jag tar dom ur byxfickorna när jag kommer hem och slänger in i en påse i garderoben.

2. Oändliga mängder med kartonger till högteknologiska produkter (av typen ipod, digitalkamera, digitalbox, lysrör, vattenpump till akvarierna). I vissa fall har jag inte ens kvar det jag köpte, bara kartongen!

3. Tre felköpta kostymer som jag i min enfald trodde att jag skulle använda, men aldrig använde eftersom dom inte riktigt passade, eftersom jag är en slank filur och dom flesta kostymer är byggda för 1) tjocka gubbar, 2) arnold.

4. En soffa, en säng och ett skrivbord. Två källarförråd är verkligen kalas att ha.

5. En påse pärlplattepärlor. Det fanns en period i mitt liv då jag trodde jag skulle bygga mycket pärlplattor, men så blev det inte. Bonusinformation: Jag associerar pärlplattor med Jeff Buckley.

Fem saker i min bil:

1. Vill

2. inte

3. ha

4. nån

5. bil

Fem saker i min handväska:

Jag har ju då ingen handväska, utan har istället ett par jeans (faktum är att jag har mer än ett par jeans) med fickor där jag kan stoppa saker istället:

1. Mobil. Gotta have the mobil. Min största fråga nu är om jag får ny mobil när jag byter jobb, eftersom jag måste lämna tillbaka min gamla till mitt gamla jobb, eller om jag måste skaffa en på egen hand. I vilket fall som helst kommer jag byta nummer.

2. Lypsyl. Är man lypsylberoende så är man.

3. SL-kort. Jag har ett sånt där praktiskt fyramånaderskort som man bara behöver köpa tre gånger om året.

4. "Plånkan". Jag använder citattecken eftersom jag för nåt år sen äntligen skaffade en sån där liten metallsak som man kan ha kort och lite sedlar i. Tidigare hade jag allt löst i fickan och då avmagnetiserades mitt bankkort stup i kvarten och det började bli lite jobbigt att ringa banken och be om ett nytt hela tiden.

5. Rikskuponger. Jag misstänker att denna pryl kommer att försvinna när jag börjar på nya jobbet. Då blir det SEB:s personalmatsal istället för hundratals olika lunchrestauranger runt om i citykärnan.

Värmen

Sen undrar jag. Hur kan det jämt vara så varmt i min lägenhet? Var kommer värmen ifrån? Imorse regnade det och var 18 grader ute. Jag öppnade alla fönster på vid gavel och det fläktade friskt -- för att inte tala om hur mycket det regnade in -- och efter nån timme hade tempen i min lägenhet droppat från 29 till 25. Skönt. Jag stänger fönstren och en halvtimme senare är det 28 grader igen. Fastän det är 18 grader ute! Hjälp!

Fisknörd

Nu är det officiellt. Jag är en fisknörd. Igår kväll åkte jag nämligen iväg för att äntligen köpa mig ett gäng Prinsessan av Burundi. Först buss till Årstaberg. Därefter pendeltåget i trekvart till Märsta, och därifrån en promenad rakt genom ett mystiskt bostadsområde mitt ute i ingenstans (även kallat Odensala). Men fisk är billigt när man köper av privatpersoner och det är lite spännande med äventyrliga resor också. Faktiskt rätt kul att åka ut till nån villa nånstans långt borta till nån fisktokig gubbe med mindre fisktokig fru och stå och håva upp firrar. Fin damm med guldfisk hade dom också.

På vägen dit lyckades jag hamna mitt i ett gäng med tonårsgrabbar på pendeltåget. En sak som alltid har fascinerat mig är att tonårsgrabbar har så svårt att visa tillgivenhet (ja, det gäller väl kanske grabbar i alla åldrar iofs). Det här gänget satt och småboxade på varandra hela resan. HELA resan. Tills dom klev av i Sollentuna. PANG! Boxning på armen, följt av Beavis & Butthead-skratt. Höhöhö! PANG PANG PANG! Boxning tillbaka på låret. Höhöhö!

Jag brukar tänka att varje slag egentligen är en kram. För det är ju det som det handlar om. Att visa att man gillar varandra. Men som tonårskille kan man ju inte krama sina kompisar. Så istället så slår man dom åtta gånger på låret.

Jag fick en bild, där jag satt på tåget, att alla andra i vagnen också plötsligt skulle börja småboxa på varandra. Det skulle liksom sprida sig genom vagnen ända tills alla satt och småboxades och imbecillskrattade. PANG! Höhöhö! Jag undrar vad dom där grabbarna skulle göra då. Antagligen skulle dom bli så förvånade att dom slutade.

Och så till sist. Jag skickar ut en fråga i etern till alla eventuella bloggare på Slätbaksvägen (om det nu finns några fler än jag och grann-Rebecca). VAR ÄR SLÄTBAKSVÄGEN 34?! VAR ÄR DEN? Det finns inget sånt hus. Det finns 32, 36 och 38, men inget 34. Söker man på Eniro så säger den att det inte finns nån 34:a och så "visar den en närliggande byggnad". Hm...