Anhörig

Någonstans i Sverige finns en kille med samma namn som mej som troligen förlorat en pappa i vågorna.

De ringde till mej och chansade på att det var jag som var den med mitt namn som hade en pappa som hette Tommy. Det var det inte.

De letade efter anhöriga.
Jag slapp den skräcken.

Det gjorde Jinsofe med.
Till slut.

Det kan man läsa om här.

Konservativa

OMG vad mina farföräldrar är konservativa.
Det är knappt man står ut att äta juldagsmiddag med dom.
Men vad ska man göra? Man får påminna sej om att deras generation har dom värderingarna.

Men att dom konstant kallar mamma för "lilla Rose-Marie" blir till slut lite enerverande. Och när dom tycker att pappa är en så bra familjefar som håller ihop familjen så bra. Hallå? Vad gör mamma då? Står hon bara vid spisen och lagar maten?

Och så fort dom ska ge beröm för att maten var så god så vänder dom sig till mamma och berömmer henne för att hon är så "duktig".

Kvinnor är "duktiga".
Män är "kompetenta".
Det är märkligt det där.

Dessutom var det pappa som gjort hälften av maten. Minst.


Men när dom åkt hem så såg resten av familjen på Dunderklumpen. Åh, vad den är bra! EnDumEn och Pellegnillot och Lejonell och alla dom andra. Och när EnDumEn (som görs av Gösta Ekman) sjunger "En sjöman älskar havets våg" måste vara en av filmsveriges absolut roligaste ögonblick. Jag skrattade så jag trillade ner på golvet.

Mycket Janssons frestelse blir det. ::mätt::

Doris

Det har varit en bra jul. Helt klart. Att fira med Louise kille Rickard och hans familj visade sig vara ett lyckokast. Det var såhär: trivsamt.

Vi hade en interfamiljär julklappsutdelning också à la Solbacken som föll mycket väl ut. Vi hade köpt varsin julklapp (för max 50 pix) och delade ut dom enligt Solbacksreglerna. En del var skeptiska till en början, men efter utdelningen visade det sig att det blev lite av kvällens höjdpunkt. Det blev ett förkläde för min del. Vilket var bra. Jag fick det först. Sen snodde Rickard det av mej, men genom en lycklig slump så snodde mamma det ljus som jag fick sen och då tog jag tillbaka förklädet av Rickard, vilket ledde till allmän glädje och gamman.

En annan sak jag har lagt märke till är att det blivit lite av Doris-hysteri. Det började med att jag lyssnade på Doris hos Josefin. Sen fick jag skivan. Sen rekommenderade jag den till Erik på jobbet, som också gillade den och skaffade skivan. Även lingonord-Reyhaneh gjorde det. Sen lyssnade vi på skivan under en gemensam bilfärd och alla gillade den. Så Louise införskaffade den. Och nu i jul så hade mamma önskat sig den och fick den i julklapp av Louise.

Mycket Doris blir det.

Feliz navidad!

Feliz navidad! Da-na-na-na-na...
Feliz navidad! Da-na-na-na-na...

Hahaha. Nu kommer du ha Feliz navidad på hjärnan hela julen!

God jul på er allihopa!

Timmarna

Idag jobbar jag 10,5 timmar i streck. Från kvart i sju till kvart över fem. Alla andra på min avdelning är på kurs, medan jag är kvar och håller ställningarna. Det är jättekul. Speciellt när man sover fem timmar per natt. 10,5 timmar och helt ensam bland en massa cubicles. Det är humor det.

Fördelen är att det inte är så mycket jobb med att hålla ställningarna, så jag kan skriva blogg och svara på mejl.

Sex kronor

Okej. Så när jag faktiskt skaffar en blog och säger åt folk att läsa den så får jag väl banne mej ta och skriva nånting här också.

Jag känner mej lycklig på nåt vis. Trots att solen bara är uppe nånting i stil med två och en halv minut per dygn.

En intressant sak är att summan av alla laster verkligen tycks vara konstant. Jag har egentligen ingen last. Jag röker inte, jag dricker inte (speciellt mycket), jag knarkar inte. Jag missbrukar liksom ingenting. Inte ens godis.

Men sen jag gav upp det där med communities så har jag märkt att jag har en last. Internet. De senaste veckorna har jag nämligen börjat hänga på två nya communities. Eller snarare diskussionsforum. Nämligen forum om akvariehobbyn. Jag är verkligen besatt. Jag skriver till och med egna inlägg. Undrar hur länge det kommer ta innan jag inser att jag måste ge upp akvarieforumen också.

En annan intressant sak är att jag fick ett betalningskrav från Skattemyndigheten. Jag råkade betala in min restskatt typ en vecka försent. Idag kom värsta hotbrevet som sa att om jag inte betalar in pengarna ögonaböj så överlämnas min skuld till kronofogdemyndigheten. Grejen är att jag ju redan har betalat in skatten. Förutom dröjsmålsräntan.

Dröjsmålsräntan är på sex kronor. Sex kronor. Vad vill dom att jag ska göra? Ska jag betala in sex kronor till Skattemyndigheten, utöver de 2.699 jag redan betalat in? Kommer dom sex kronorna att gå till kronofogdemyndigheten annars? Hjälp?

Nåväl. Det är torsdag och klockan är 20.45. Det är dags för Kobra alltså.

Diskrimineringen

Jo, alltså. Skälet till att jag slutade med helgon och lunar
sammanfattas rätt bra i denna lilla hysteriskt roliga teckning.

Sen sist har jag också blivit diskriminerad på krogen.
Det var en fantastisk upplevelse.
Det började på julfesten med jobbet. Jag berättade en historia
under middagen inför alla hundra församlade, som visade sig
bli festens höjdpunkt. Och det var ändå en väldigt rolig fest,
vilket var otippat. (Det var ju trots allt en jobbfest.)

Vid ettsnåret ville några dra till Café Opera. Eller "cafét" som dom
kallade det. Redan där borde man ju ha börjat ana oråd.

Vi tog en taxi (som jag inte har nån aning vem som betalade. Inte
jag iallafall) och ställde oss i den obefintliga kön. Vi var två killar
och en tjej. I ett hörn stod två invandrare från nånstans i
Mellanöstern. Dom fick inte komma in tydligen. Det fick inte vi
heller.

- Ööööh, står ni med på gästlistan? undrade den biffige biffen i
dörren.

Jag svarade rappt "Ja!" men tjejen i sällskapet sa "nej" och därmed
fick vi stå kvar och frysa utanför medan den biffige biffen glatt
hälsade tre nyanlända tjejer välkomna och lyfte på repet. En halv
minut senare hälsade han återigen fyra brats (med alla brattribut
på plats) välkomna.

Jag stod och pikade vakten ett tag tills han började se arg ut.
Sa att jag misstänkte att det hade nåt att göra med att mina
ögonbryn är ganska mörka. Jag ser ju nästan ut som en
utomeuropeisk invandrare.

Men han släppte iallafall in tjejen i vårt sällskap medan jag och
den andre killen släpade oss iväg mot tunnelbanan istället.

Som sagt. En fantastisk upplevelse.