Månen och Globen

Utsikten från mitt badrumsfönster nu ikväll. Månen är gigantisk.
Men inte lika stor som Globen.

Dagen har varit fantastisk. 25 grader i solen på min balkong. T-shirt, Josefins gråa mjukisbyxor och så ett par tofflor. Det var allt i klädväg som behövdes. Och så lite Schweppes lemon och Garp och hans värld.

Så spenderades dagen tills solen försvann bakom träden.

Ikväll ska jag äta pannkakor med sirap och titta på The Life Aquatic with Steve Zissou. Den går för övrigt upp den 1 april på bio här i Sverige. I bakgrunden går Neil Young.

Och så förstås grannen som har startat upp borren/slipmaskinen såhär på fredagskvällen.

Antipiratbyrån står med brallorna nere

Antipiratbyrån står nu verkligen med brallorna nere. Dom har planterat material hos Bahnhof för att sedan göra en razzia mot just Bahnhof. Brottsprovokationen.com?

Det enda vettiga är ju nu att upplösa APB eller åtminstone sparka alla anställda.

Läs mer:

http://isp.bahnhof.se/nyheter/Bahnhof_pressmeddelande050322.pdf
http://isp.bahnhof.se/nyheter/Utredningsrapport.pdf
http://www.piratbyran.org/index.php?view=forum&a=thread&id=24299
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=394195
http://kommentar.typepad.com/k/2005/03/antipiratbyrn_b.html

Elton John

Har ni tänkt på att stå-upp-komiker alltid börjar med "Har ni tänkt på att"?

Min granne under mej har renoverat sin lägenhet i över ett år nu. Varje helg så låter det som en tandläkarborr/jetmotor gånger 10.000 decibel från hans lägenhet. Gärna fram till niosnåret på kvällen. Det mest spännande är när väggarna vibrerar av hans monotona slipande (eller vad han nu gör). Kanske har han en undergroundtandläkarpraktik. Om Säpo gav mej chansen att ha ihjäl nån utan efterverkningar skulle det nog bli honom. Jag försöker att gilla alla människor, men det är svårt att gilla en kille som har förstört varenda helg det senaste året för alla människor i hela huset.

I torsdags var det Gula villan som gällde. Ingen hade bokat villan just den kvällen och lingonord tog beslutet att gå dit helt själva.

Jag blev lite besviken när jag kom dit. Inte på att dom som var där var just dom -- det var det inget fel på -- utan att det var så få. Tänk så fel man kan ha. Där var Jocke och Jon, nya Jenny (lingonord har alltid premierat/attraherat folk med namn som börjar på J), och så Krister med ch från teater- och dansvetarna (eller "teaterbögarna" som dom av nån anledning kallades för när jag var ny på universitetet).

Jocke hade med sig en dvd med en konsert med Elton John från 1979. Helt fantastisk. Den projicerades upp på ena väggen, och sen tog det inte lång tid innan vi hade ockuperat dansgolvet. Fem personer, helt själva på Gula villan, fantastisk musik. Och så Elton John i gigantiskt format på väggen.

Vid halv tolv ungefär stod det dock klart att ingen orkade dansa nåt mera. Jenny och Jon började lägga an på varandra, liksom Jocke och Christer. Jag började känna mej lite som det femte hjulet och började fundera på refrängen. (Den refräng som jag just då hade i huvudet var dock Daniel med Elton John. Känner nån till nån mer låt om en Daniel, så är ni varmt välkomna att höra av er.)

Efter applåder (och två inklappningar) hade jag bugat klart för kvällen och drog mej hemåt.

Gårdagskvällen spenderades i sällskap med The Incredibles (inte alls så dålig som vissa vill låta påskina. Den var otippat bra. Lite som en blandning av en Bondfilm och dom nya Star Wars-filmerna). Dagen idag har ägnats åt Garp och hans värld. Och åt att skriva den här bloggen.

Bubblorna

Hoppsan. Nu har jag inte skrivit på hela helgen. Den gick dock i akvariets tecken. I lördags förmiddag åkte jag ut till Akvarielagrets superrea (35%) och shoppade loss. Jag hade ringt dagen före för att se om dom hade inne det jag ville ha och fick då höra att dom även om dom i reklamen sa att dom öppnade 11.00 så skulle de vara där från klockan tio. Så jag var där tio, som nästan ensam kund. En timme senare var det smockfullt. Kom hem med mer belysning och lite nya växter.

Det är fantastiskt att se växterna i akvariet. Det bubblar om dom när dom mår bra. Man kan med ögat se hur dom producerar syre. Fotosyntesen framför mina ögon! Man ser hur det bildas syrebubblor på bladen och hur dom sen släpper och sakta stiger uppåt (det borde finnas ett verb "att singla" för saker som singlar uppåt) mot ytan. Fascinerande!

På lördagkvällen var det schlagerkväll hos Karin. Två bögar, tre tjejer, och så jag. Den schlagerbögigaste av oss var dock Karin. Schlagerbög föds man inte till, det blir man. Det var kul, även om en i sällskapet var lite högljudd (ALLA MINA VÄNNER HAR TINNITUS MEN JAG FATTAR INTE VARFÖR typ). Men ringandet i öronen håller på att avta och ersättas av Nannes "Håll om mig", som borde ha vunnit. Men men. Nanne är ju inte lika snygg som Stenmarck. (För övrigt gillar jag Jan bättre än Martin.) Jag är också nyfiken på vad som hände efter att Karin släppt loss sin berömda kvällströttma över mig och jag skickades hem. Vad gjorde kvarvarande tre schlagrister?

Söndagen gick i lättjans tecken, med middag hos nyförlovade systern med fästman. Haha. Fästman är ett roligt ord. Fästma. Tröttma. Tröttman. Fetma. Fetman. Fästma. Fästman. Nåja. Tröttma och fetma är väl inget man kan beskylla fästmannen för. Mer alert och vältränad kille får man leta efter. (Varför man nu skulle göra det.)

Igår tillbringades kvällen i sällskap med teven och ikväll ska jag nog över till Björn och Carin en stund. Det kan bli trevligt.

Den spontana mediekritiken

Igår blev det just inget mer än att pyssla lite med akvariet och sen tidigt i säng. Jag har läst ut Om mjölkens symbolvärde och har nu börjat på Dirty weekend av Helen Zahavi.

En rolig sak dock som hände igår var att det ringde en kille från DN och undrade dels hur distibutionen fungerade samt om jag hade nåt annat jag ville anmärka på vad gällde DN. Distributionen var väl sådär sa jag, men i övrigt? Jag tänkte efter, och frågade sen om jag kunde komma med allmän mediekritik också. Javisst, sa han som ringde. Så jag började ösa ur mej så mycket jag kunde komma på (vilket inte var så mycket eftersom jag blev lite stressad av att sådär oförhappandes få chansen att komma med vettig kritik direkt till DN).

Såhär i efterhand har jag kommit på massor med saker som jag borde ha sagt, men jag är rätt nöjd iallafall med min kommentar om att deras läsarsida där läsare kan komma med kritik mest känns som ett alibi. Att dom borde ta upp riktig kritik på den sidan och inte bara gamla tanter som klagar på nån rubrik. Nåväl. En del bra saker fick jag med iallafall och han jag pratade med verkade väldigt nöjd och tyckte jag hade jättebra kommentarer. Det var han nog inte van vid. Och han tycktes hålla med mej i mina ståndpunkter.

Imorgon ska jag och Björn (och Carin?) åka och köpa lite akvariegrejer som jag behöver. Sen på kvällen är det tydligen schlagerkväll hos Karin. Men nån närmre information har jag inte fått. Karin?

Björn ville ha med mej till Mosebacke för en kompis till honom spelade i nåt sambaband som skulle spela där. Nej, vänta. Samba var det inte. Men nåt liknande. Men det går ju inte. Det krockar ju med Karin. Och hon frågade först.

Om att passera en gräns

Igår var en sån där dag på jobbet som kändes som den aldrig skulle ta slut. Jag slutade egentligen halv fem. Tiden innan dess bara sniglade sig fram och jag satt och fikade en halvtimme med Erik för att det var så segt. Jag drack en kopp varm choklad och Erik med. Erik köpte en Marabou mjölkchoklad också, som jag fick smaka av. Men han var tydligen väldigt sugen på choklad för han åt typ 90% av chokladkakan på bara några minuter.

Men sen vid halv fem så började jag komma igång lite och jobbade på rätt bra. Och sen kom chefen förbi och ekonomichefen och så pratade vi lite om den analys jag håller på med. Ibland får jag nästan för mig att det jag jobbar med är viktigt. Det känns lite jobbigt bara att min analys ska ligga till grund för nåt paper som ska ut i hela Europa där vi typ ska boxa till en stor europeisk börs för att dom typ trashar oss i ett eget paper. Vi ska liksom hämnas och visa att vi är mycket bättre än dom. Typ.

Det slutade iallafall med att jag satt kvar till halv sex. Man passerar liksom en gräns nånstans där det inte spelar nån roll längre om man är kvar eller åker hem. Man kan lika gärna vara kvar lite till. Men när jag väl gick från jobbet, så svängde jag förbi Clabbe (Clas Ohlson). Sen vidare till akvariebutiken och stod och småpratade lite om akvariebelysning. Och så la jag undan en fin rot som jag tror blir fin i mitt akvarium. Fint fint.

Det enda jag hade att åka hem till var Kobra som började 20.00. Vad bra det var. Som vanligt. Och en hel timme var premiäravsnittet! (Jag spelade in det, Josefin!)

Det stora misstaget igår gjordes av Malin här på jobbet när hon gav bort sin laserpekare, som hon aldrig själv använder, till Stefan. Stefan är det stora barnet här på bygget. Nu går han runt och lyser på folks skärmar med laserpekaren och är allmänt irriterande. Men han är så rolig och trevlig att det inte går att bli arg på riktigt. Det är mest kul. Stefan är 40 år och fembarnsfar.

Mitt stora misstag igår -- och min stora lycka -- var att jag vid tiosnåret satte igång en låt med Nancy Sinatra på datorn. Och satte på mej hörlurarna. Sen lyssnade jag på en låt till. Och en till. Och sen hela skivan. Och sen fortsatte jag med Dolly Partons greatest hits och lite Johnny Cash också. Halv tolv gick jag och la mej. Men det var trevligt att bara sitta och lyssna på musik. Fast jag är lite seg idag.

Ikväll blir det akvariepyssel för hela slanten. Vattenbyte, trimning av växter. Lite omplanteringar. Och så den där nya roten.

Läskvällen

Oj vilken spännande kväll det var igår. Det är så svårt att stänga av teven. Jag hade planerat att läsa läsa läsa. Istället blev det Scrubs, Vänner, South park, Pimp my ride. (Som vänner av ordning ser, så sjunker kvaliteten på programmen allteftersom kvällen (och jag) lider.) Till sällskap hade jag örtbiffar, makaroner och en kalasgod hemgjord tomatsalsa.

Till slut lyckades jag iallafall stänga av och istället sätta mej framför datorn för att äntligen ladda upp lite bilder på den fantastiska utvecklingen av mitt växtakvarium. Tänk vad lite koldioxid, kaliumnitrat, kaliumdivätefosfat och diverse spårämnen kan göra för växtligheten.

Sen var det nästan dags att lägga sej, men jag klämde ändå några kapitel i Om mjölkens symbolvärde. Inte många sidor kvar i den nu.

Och på väg till jobbet imorse blev det Foucaults pendel. Börjar komma in lite i den nu. Den verkar på många sätt och vis vara förlagan till Da Vinci-koden, bortsett från att Umberto Eco skriver bra, medan Dan Brown mer försöker skriva som Tom Clancy.

Svart som natten

Igår kväll hängde jag med Björn och Carin. Vi åt mat och så gjorde vi mat till fiskarna (räkmix). Vi och fiskarna äter inte samma mat. Björn hade gjort en stor köttbit som vi åt. Det var nog första gången jag åt kött till middag på kanske två månader. Jag fick värsta mellangärdeskrampen, men det gick över med alvedon. Hm. Ikväll blir det helt klart vegetariskt igen.

Vi tittade på teve. Sen vid kvart över tio sa jag såhär: "Nä, nu ska jag nog ta och dra mej hemåt."

Och då blev det kolsvart. Strömmen gick. Hela vårt bostadsområde kolmörkt. Kol. Mörkt.

Så vi tände ljus och lyssnade på tystnaden. Sen gick jag hem ändå. Det var lite blair witch-känsla att gå upp för trapporna i trapphuset i mitt hus. Det enda ljus jag hade var från min mobildisplay. Spöklikt blåvitt. Alldeles tyst. Bara mina fotsteg som ekade. Jag tände lite ljus hemma och läste ett par kapitel i Om mjölkens symbolvärde av Stefan Sundström. Sen somnade jag, och sov tills jag vaknade med ett ryck av att ljuset tändes.

Jag hade lämnat några lampor tända när jag gick hemifrån och sen när jag kom hem igen mindes jag inte vilka det var som skulle tändas när strömmen gick igång igen. Så jag tryckte lite på måfå på några lampknappar och hoppades på det bästa. Tyvärr var en av dom lamporna som jag misslyckades med min sänglampa.

Nu har Josefin kommit fram! Här skriver hon om det och så kan man se bilder också.

I övrigt har jag börjat lyssna på ny talbok. Foucaults pendel av Umberto Eco. Den kräver lite hjärnverksamhet att lyssna på. Man skulle kunna säga att det gäller att hänga med i svängarna. Hohoho.

Och just det. Jag har köpt några nya fiskar också. Rubingurami. Dom är jättefina.

Leaving on a jetplane

Leaving, on a jetplane. Don't know when I'll be back again. Hold me like you'll never let me go.

På väg hem från Arlanda passade Radio Vinyl på att spela den gamla slagdängan, och det kändes ju mer än lovligt passande. Men jag vet ju när Josefin kommer hem igen. På min födelsedag.

Känslan just nu är en kombination av overklighet, saknad och ensamhet.

Just nu sitter hon på planet till Wien, och hoppas att hon hinner med anslutningen till Bangkok.

Själv sitter jag hemma och har precis programmerat Six feet under.

Trots allt har det varit en fantastiskt bra dag. Tidigare idag var vi ute och promenerade på Årstaviken. På isen. Såhär var det:



Man får ta tillvara dom små ögonblicken och plocka fram dom när det känns som jobbigast.


I övrigt så har mina fiskar (multisarna) fått yngel. Dom är så små så det inte går att ta kort på dom. Men pappan och mamman ser ut såhär:



Hoppas att ynglena gillar maten jag ger dom. Namnförslag tas gärna emot.

Over and out för idag.