Det manliga kollektivet

En tanke som stör mej när det gäller män är att när exempelvis muslimska män slår muslimska kvinnor så får alla muslimska män skulden. Då är det ett muslimskt problem (eller kurdiskt, eller nåt annat). Men när svenska män slår svenska kvinnor, då får man helt plötsligt inte bunta ihop alla svenska män. Näääärå. Då är dom individer helt plötsligt och får inte kollektiviseras. Alla grupper utom svenska män får klumpas ihop. Kvinnor, ungdomar, invandrare, muslimer och amerikaner går bra, bara inte svenska män. Sånt blir man så jävla trött på så det är inte klokt.

Sen finns ett annat intressant fenomen som märks såhär när den första snön börjar falla. Att alla börjar gnälla på det alltid kommer som en överraskning.

Standardkommentar av person vid försenad buss/tunnelbana/whathaveyou: "Det är så konstigt att SL varje år blir tagna på sängen av att det kommer snö! Det kommer ju snö varje år! SL är dumma!"

Dinajelkommentar: "Det är så konstigt att personer vid försenade bussar/tunnelbanor/whathaveyou varje år känner sig tvungna att kommentera att SL blir förvånade över att det kommer snö, fastän dom troligen inte alls blir förvånade över det utan gör sitt bästa."

Alkoholistvarningen.com

Igår var ju värsta sköna dagen. Det där badet jag sa att jag nog skulle ta. Det tog jag. Och inte nog med det. Jag gjorde i ordning två ostmackor och hällde upp ett glas Russchian. Sen tänkte jag. "Äh vafan". Och så hällde jag i en droppe limevodka också. Haha. Alkoholistvarningen.com?

Men alkoholistvarningen.com var som bortblåst när jag gled ner i det kokheta badet. Jag hade inte kunnat tina upp sen jag hade lämnat av J på det en halvtimme försenade tåget. Ett kokhett bad, två goda ostmackor, en smarrig drink och så den otroligt bra och spännande boken Lasermannen. Kunde knappast bli bättre.

Men vad är det med mej och drömmar om döda barn? Inatt drömde jag återigen om döda barn. Det var en tevefilm, som jag ville se. Men sen sa nån att det i slutet var det döda barn. Och jag fick sen en flash av hur det var i slutet av filmen. Fem bleka, hålögda, döda barn, med blod rinnande överallt som stod bredvid varandra och bara stirrade framför sig. Mysigt.

För ett tag sen drömde jag om att det typ var jordens undergång och jag gick över sönderbränd mark och det låg döda barn överallt. Jag minns att jag grät i drömmen. Men jag vet inte om jag grät på riktigt. Jag gråter ju aldrig.

Jag var iallafall varm när jag somnade, även om jag frös när jag vaknade.

framkant

Ibland känner jag mej extra mycket i framkant. Som när jag köper en ny mp3-spelare ungefär samtidigt som dom flesta andra köper sin första. Bara för att jag börjar tycka min gamla känns just lite gammal.

Helgen har varit fantastisk. Jag och J har gjort allt rätt i helgen. Allt det man göra ska när vädret helt plötsligt slagit om till strålande vinterväder. Ibland när man är ute och promenerar kan man möta märkliga vinterdjur. Som sopugglan.



Dinajel är ovanligt oinspirerad och funderar på att ta ett bad.

Häjrå för idag.

Ovist

Kul det är att gå upp 05.15 hela veckan då.
Fast imorse vaknade jag 05.00 av att grannen ovanförs klockradio
gick igång 05.00.
Jag var helt övertygad om att det var min klocka och skulle just gå
upp när musiken plötsligt tystnade och jag tittade upp och såg att
klockan bara var 05.00.
Det är inte jättelätt att somna om när man vet att man ska gå upp
bara en kvart senare.

Som tur är har inte den jobbiga tiden på jobbet börjat än.
Om någon vecka kommer jag att behöva jobba 60-80 timmar
per vecka. När jag frågar chefen om det säger han att det nog
kommer ordna sig på nåt vis. Vilket vis då?

Det verkar klart ovist. Ovisst.

Tidelipom. Det snöar.